Det är alltid en fråga för fotografen.
Vad gör det för skillnad och hur mycket “bör” jag vrida för att skapa djup utan att det resulterar i obalans i bilden?
Bilden ovan är säkert för många vid direkta anblicken en horisont som de flesta förkastar och uppfattar som alldeles för sned och låser hjärnan på detta. Beslut är därmed taget och man avfärdar fotografiet som tekniskt dåligt. För den som konsumerar mycket bild och istället betraktar motivet emotionellt kan kanske måsens betydelse få mer flygkraft och gör därmed denna till huvudmotiv och horisonten mer sekundär. Då upplever vi istället känslan av att flyga och kommer därmed in i fotografens avsikt och berättelse.