Överallt nästan var man än kommer lockar en lite större kamera fram människor eller några få som går undan.
Dom här barnen sprudlade av energi och tyckte minsann att det var roligt att få bli fotograferade så till den grad att dom nästan glömde bort jakten på stålar.
Och det fungerade. Tanken slog mig att det var roligare att ge glada barn en slant i förhållande till dom där hemma som ser eländiga ut och spelar på vårt medlidande.
Det är ju dock vuxna människor men i alla fall, så mycket mer cyniskt och organiserat att det bara får motsatt effekt.
Här i Istanbul såg jag väldigt lite av direkta tiggare eller uteliggare så som i alla andra storstäder. Mitt intryck blev att alla arbetade för att få det att gå runt och bar huvudet lite högre och gladare!
Måste absolut åka tillbaka och utforska mer av denna dynamiska storstad. Förmodligen blir det fotoworkshop där till nästa sportlov för den som vill följa med.