Fotografiets dragläge…

17 september, 2020

.. Börjar med kamerateknik och bildkomposition.

Min tanke när jag fotograferar är att hitta den optimala känslan som beskriver det jag ser och upplever där på plats eller enligt manus överfört till ett tvådimensionellt fotografi. Bilden ovan och i slutet har enligt min definition det perfekta dragläget.

Med hjälp av anpassad slutartid får jag bilen till höger i rörelseoskärpa medan bilen i centrum är blickfånget och tillräckligt skarp för att stabilisera och bära hem bildens helhet. Bilen till vänster är också en smula oskarp och blir tack vare det trots sin främre placering mer sekundär. Den hade som skarp dominerat mer till ingen fördel. Bilens placering gentemot den högra i rörelse ligger i en diagonal linje som bjuder djup och dynamik tillsammans med gatan inåt i bildrummet och husen som skjuter i höjden. Alla dessa bildmotiv/element har ytor och linjer som är fördelade balanserat mellan varandra estetiskt.

För att åstadkomma detta behöver jag använda lång slutartid. Komponera bilden samtidigt som jag panorerar med kamerahus och zoomar med objektivet. Färdigexponerad behöver ljus, kontraster, skärpa och gråskala finjusteras i den digitala framkallningsprocessen för att lyfta fram detaljer som höjer bildens motivomfång och känsla till det som närmast beskriver det jag såg och upplevde på plats där och då.

Det här sättet att fotografera tar lite tid att lära sig behärska medvetet så att du kan använda tekniken då du finner det lämpligt. Men å andra sidan det är ju detta som gör det så roligt och vem har bråttom när det kommer till hantverk?

Ps. Du behöver klicka upp bilderna för att kunna ses korrekt med detaljer och övergångar.

I den här bilden ville jag illustrera morgonrutin som vägen till jobbet i city. Genom kamerapanorering isoleras stämning och förtydligar huvudmotivet så man inte låser blicken på ovidkommande detaljer som T ex vilka bilmärken. Istället fungerar bilarna som form eller mönster och kopplar associationer till rusningstid. Med bibehållen fokus kring hennes gestaltade framfart syns det hur hon har avskärmat sig från verklighetens gråa trista vardag med hörlurar. Med positiva steg rör hon sig vant bärandes på sin morgonfika med en blick som inte ser mer än den behöver. Eftersom hon inte är riktigt skarp förblir även hon mer anonym likt bilarna till fördel för berättelsen som annars riskerar att man tittar efter hur hon ser ut eller är skapt.

Jag har fastnat för beskrivningen ”Bildens dragläge” som jag egentligen aldrig hört någon annan använda. Det bara dök upp när jag letade efter en liknelse med ett kort ord för ett ganska omfattande resonemang och genomförande av fotografiskt hantverk. Bakgrunden är en utgångspunkt som bottnar i att varje enskild bild har sitt optimala omfång som jag bara behöver hitta fram till. Vilket även inkluderar framkallningsprocessen.

Fotograf Marcus Johansson – icepic

Kommentar

Fält markerade med * är obligatoriska.