I våra yrkesroller strävar några av oss bli så bra som möjligt på det vi gör. Rätt vad det är hittar vi en linje som sammanfattar och levererar den produkt som vi står stolt för. Vår utvecklings kurva kan då avta för en tid och istället appliceras på kommande uppdrag. Man kan väl kalla det för karriärdrag.
Att lämna detta trygga rum skulle kunna vara ett dumt och irrationellt beslut enligt fler synvinklar. Det har förmodligen tagit tid att bygga upp den tryggheten och vägen dit kan ha varit lång och instabil.
Det behövs stor portion mod, kanske lite dumhet och mycket god fysisk kondition för att våga lämna det det du byggt upp för att istället driva en ny utvecklingsprocess. – Släppa taget om det som håller i dig hårt för att utforska nya möjligheter i livet med frisk luft under vingarna.
Det är såklart helt okej att stanna kvar i det trygga rummet och det kanske räcker med en utflykt ut i det fria då och då. Men försäkra dig då om att ett sådant beslut är ett val baserat på dina värderingar och ingen annans.
Jag undrar just nu i skrivande stund hur jag skall komma tillbaka till rubriken 🙂 Det är ju ändå fotografi jag pratar här! Läser jag det mer objektivt så kan det vara metaforiskt för livet självt. Det sistnämnda tog mig skönt nog tillbaka på banan och mitt arbetes ledmotiv “Fotoglädje”
Vi är många fotografer som kämpar hårt med att nå kunskap som närmar sig perfektion. Och i samma stund som det uppnås har vi möjligen redan tröttnat. Slutsatsen blir att det är trist och tråkigt med färdig perfektion och den gör sig bäst som utvecklingssyfte där den framkallar drivkraft, En resa som är kantad med fel och misstag som genererar perspektiv och dynamik.
Om detta känns igen borde insikten luckra upp din perfekta skapelse med att ge den något fel som bryter av. Det förmedlar känslan av att du frusit en pågående process istället för en perfekt färdig produkt som blir definitiv. Inom konsten bland kreativa människor tror jag att det ger det utrymme för friare tolkningar som även understryker inspiration och hopp. Inte att förakta 🙂 Och för mitt eget användnings område belyser sådana fotografier realistisk trovärdighet, som för mig ringar in vad Fotografi står för. Medan den perfekta iordningställda bilden får representera bryggan mellan verklighet och dröm. Något som jag brukar referera till som skillnad mellan Fotografi och Bild då definitionen behöver urskiljas.
Sådär, det var vad som kom upp i huvudet denna morgon baserat på en fotografisk vernissage härom kvällen samt diskussion med en uppdragsgivare.
Fotograf Marcus Johansson
Ps. Ojdå, det var visst en sak till. Livet har lärt mig att respektera rädsla men att inte var rädd för den.