Streetphotography leder utvecklingen

Publicerat
Heels on their way up
Heels on their way up

Sedan 1982 har jag plåtat Street. Och måste medge att det lärt mig mycket om vad som gäller när man vill skapa intressanta bilder.

Förutsättningarna är att leka, pröva och att inte vara rädd för att mista en bild. Eftersom det finns så mycket av Street kan man unna sig lyxen att var nyfiken så till den grad att det brister. På det här sättet har jag hittat det där extra kornet av verklighetsförankring med trovärdighet och ändå förmedla en snygg och läcker bild som är genomtänkt men som hänger på en skör tråd av timing och lite tur.

Ett av mina många projekt tog form i Berlin för ett antal år sedan då det var idetorka på bred front. Stan var tom och kall och inte alls som jag var van vid tidigare år.
Min kreativitet gjorde dock inget uppehåll och lusten att producera värkte i mig. Jag började därför fotografer min vän som var med mig på ett sätt som var ganska dolt för honom men som satte honom i situationer som kunde tolkas som om det vore ren Street och utan att han förstod vad jag höll på med (frukten av att mina vänner alltid vet att min kamera går varm och att de lärt sig att nonchalera det hela) På det här sättet kunde jag experimentera med vinklar och situationer i skarpt läge. Bra fotografiskt träning som leder till större förståelse av vad som verkligen gäller. Detta födde också min Street-style workshop där man jobbar med modell och fasta situationer för att bli en mer medveten fotograf och inte behöva förbanna sig över 10 poängsbilderna som faktiskt kunde bli bra mycket bättre om kunskapen att hantera den spontana situationen varit bättre förberedd.

Två är senare inser jag att jag helt torskat på det här sättet att plåta och att göra spännande bilder. En idé och en dröm börjar ta form om att få besöka New York med en duktig modell vid min sida som kan, vet och förstår mitt resonemang och följer instinktivt de bild idéer som skapas ur spontana situationer i gatulivet och gör dem möjliga genom minsta vink. Fanns bara en jag kunde tänka mig som har känslan och förstår slutresultatet i samma takt som jag själv. Stort tack Veronica, Vi går långt tillbaka och du har utvecklats sedan vår första plåtning till något som får många av de tyngsta modellerna att blekna.
Men den bästa bilden är ännu inte gjord och vi har mycket kvar att göra….

//Marcus

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.