Jag bär oftast med mig kameran trots att andra ärenden står på dagordningen och att jag vet med mig att det är högst troligt att den bara blir hängandes kvar på axeln.
Slumpen är ofta orsaken till ett annan sorts välbefinnande. Halvvägs till mitt möte märker jag att det är gott om tid och jag bestämmer mig bara för att stanna och göra några bilder på en plats jag passerar just därför att kameran bara inte skall hänga på axeln.
Jag är inte särskilt sugen på att fotografera och därmed inte särskilt inspirerad när jag lyfter kameran. Min yrkesroll har lärt mig att bortse från alla dessa ting som annars är inledande stöd och ett sätt att komma igång.
Som en slags robot nöter jag på med några bilder utifrån vad jag ser. Inte för att det känns som några konkreta bildidéer utan att min erfarenhet säger mig att gör först och tänk sedan. Något jag för övrigt alltid tjatar om till deltagare på mina fotokurser! Det ligger nämligen i de flestas natur att försöka förstå före handling. Om jag följt den naturlagen skulle ovanstående bild aldrig kunna bli till. Den är frukten av att bara ge sig in i fotograferingsprocessen med allt vad du förmår och låta resultaten av din handling guida dig vidare i någon slags riktning!
Fotograf Marcus Johansson