Efter en ganska lång resa igår kom vi äntligen fram till de djupa skogarna.
Full av förväntningar checkar vi in grejorna på hotellet, äter lunch och sminkar tjejerna inför eftermiddagens plåtning. En halvtimme senare öppnar sig de fotografiska sinnena på högvarv, Synen som möter oss med alla dessa bilvrak var enorm, Det tog aldrig slut. Man börjar andas och springa omkring som ett barn på ett nöjesfält som inte vet vilken karusell den skall börja med. Ganska förvirrande och jag kom på mig själv med att kameran gick varm innan jag hade begripit att jag måste samla mig och välja ut
ett lämpligt motiv inför plåtning av modellen. Jag tror jag sprang 3-4 varv runt kyrkogården men det var liksom hopplöst att finna något som stack ut och tilltalade mig på rätt sätt. Så vi bestämde oss för något som hade någon slags potential och ljus. Vi rockad på ett par timmar för att bli varma i kläderna utan att känslan riktigt infann sig. Framåt kvällsljuset hade stället och miljön blivit en del av oss och Modellen började kunna förmedla trovärdighet och bli ett med det vi gjorde, Fantastisk lycka uppstår när bilderna sitter gång på gång! Resan med alla nödvändiga förberedelser som pågått i tre dagar och vänt ut och in på alla tänkbara scenarier är plötsligt som bortblåst.
Ser med förtjusning fram mot dagens plåtning med några nya balla bildidéer!
Fotograf Marcus Johansson med Modell Veronica Söderberg