Min mor hade nyligen dött och jag åkte 15 år gammal till Paris med min styvfar och min nya mamma. Det blev upptakten till en förälskelse i Henrik Cartier Bressons skildring av gatuliv.
Jag hade fått låna en Tokina systemkamera med två objektiv av min bästis. Med karta längs tunnelbanans linjer gav jag mig ut för att upptäcka Paris. Orädd rörde jag mig hela dagarna genom staden, i en jakt efter bilder på spännande eller fascinerande gatuscener.
Jag kom att ägna hela veckan åt fotografering och träffade endast mina nyförälskade styvföräldrar över frukost och middag. Minns ett ständigt lyckorus, bara det jag hade framför mig där på gatan styrde mina tankar och upptog min närvaro helt som meditation för kropp och själ.
Inga utstakade framtidsplaner, men redan där och då i Paris visste jag att jag skulle komma att återvända till denna dynamiska stad, många fler gånger i livet.
Vad jag däremot inte kunde ana var att den här resan skulle bli upptakten till att jag 15 år senare skulle bli fotograf i egen regi. Eller att jag skulle börja föreläsa om Arkitekturfotografering 2001. Eller att jag skulle vara förste fotograf som skapade renodlade Street workshops i Sverige. Eller att jag hade min första fotokurs utomlands i just Paris 2008 Eller att jag blev inbjuden att föreläsa om gatufoto på Svenska klubben (Circle Suedois) i Paris 2013.
I går träffade jag helt oväntat en gammal vän vid August Strindbergs citat på Drottninggatan. Det mötet blev inledningen till en fem timmar lång diskussion om liv, kärlek, konst och filosofi. Och vi fann under diskussionen att vi båda har en gemensam viktig källa till våra livsideal och yrken. Paris!
Fotografering som yrke och karriär
Jag möter ständigt fotografer med ambitionen att göra karriär i olika sammanhang. Många har tilldelats en kamera på arbetsplatsen för att behovet av bilder vuxit sig mycket större och arbetsgivaren inser att det är många som älskar att fotografera och gladeligen anmäler sig till uppdragen utöver sin vanliga tjänst. Efter en tid förvandlas extraknäcket till heltidstjänst. Med fler bilder förekommande till fler texter i tex företagstidningen ökar intresset väsentligt bland läsare. I samma takt ökar efterfrågan på ett mer varierande bildspråk av i regel högre kvalitet både från läsarna och fotografen. Det är nu som allvaret träder i kraft och du som fotograf inser hur svårt det är att leverera bilder mot förväntningar och krav.
Exempel på kursinnehåll:
> Hur gör jag ett snyggt porträtt alternativt ett berättande eller får fram stämning och särskilt uttryck med rätt energi?
Hur regisserar jag en person för att nå bästa resultat?
> Hur använder jag kompositionen för att understryka mitt budskap?
Hur täcker jag in alla möjligheter då layouten ännu inte är bestämd?
> Hur planerar jag min fotografering så att jag kan genomföra den med minsta möjliga motstånd under tex tidspress?
Hur tänker jag “rätt” inför ett uppdrag, ser helheten och slutprodukten?
> Hur förstärker jag bilden mer kreativt?
Behärskar jag det totala bildrummet?
> Ser jag möjligheterna i varje bildsituation och tar jag ta kommando på ett professionellt vis?
Kan jag framkalla bilden digitalt för webb & tryck dvs färdigställa den till sin fulla potential?
Etablera sig som fotograf:
Hur tar jag mig in på marknaden?
Hur anväder jag mina resurser på bästa sätt?
Hur ser min målgrupp ut?
Hur marknadsför jag mina tjänster?
Vad förväntara sig kunden?
Rätt utrustning, Försäkringar, Juridiskt stöd, Prissättning m.m.?
Avtal med kund och mdoeller, Användningsrättigheter, Upphovsrätt?
Nå, jag kan nog fortsätta med exempel som de flesta fotografer behöver bli bättre på inklusive jag själv för all del.