Om det bästa du gör och åstadkommit växer fram ur en kreativ process där tiden måste få distansera perspektivet. Blir det alltid en fråga om att låta bilderna mogna fram. Med andra ord vet du inte om det du har för avsikt att skapa kommer att bära frukt eller ej, bara vad bra ingredienser och strukturerat arbete kan leda till!
Här ovan jobbar jag med befintligt ljus i motljus. Något jag uppskattar mycket då jag ofta söker trovärdighet när jag själv får bestämma. Att sätta ljus som i ett uppdragsporträtt (se exempel i bloggen 12 Juli) är ett säkert kort som tillgodoser kundens intressen.
Är du bekant med detta resonemang använder du förmodligen rutiner i efterbehandling och bildanalys. Bilden på rumpan eller snarare hela porträttet var jag således på väg att slänga då det förväntade uttrycket i ansiktet blev dåligt. Men eftersom mitt tankemönster lärt mig att betrakta ur fler perspektiv och vinklar kunde jag därmed snabbt släppa de idéer jag strävat efter och se nya möjligheter.
Det blir ju såklart lite extra roligt med en rumpa men den tydliggör min berättelse och vikten av att inte ha för bråttom i sina beslutsvägar. Till saken hör att väldigt många jag känner och träffar aldrig slänger bilder men då finns inte samma utvecklingsambition och mer avancerad bildkunskap går förmodligen förlorad.
