Ibland lyckas man och den här helgen fick jag med mig två bilder hem som jag är nöjd och belåten med.
Den översta bilden uttrycket glädje med massor av energi som speglar hennes personlighet som social.
Det under bilden speglar hennes djupare personlighet av koncentration och lek med sig själv. Hon gillar att måla och dansa i sin naturliga läggning.
Jag gjorde en del andra porträtt också eftersom jag tycker om att fotografera och Angeli finner det hyggligt roligt. Men dessa bilder hamnar för nu i arkivet.
Vad är det då som gör att man då och då lyckas med de bilder som du själv tycker om?
Nu kommer ett sånt där klyschigt svar – Hårt arbete.
Kameran är alltid med även när jag i princip tänker att jag ändå inte kommer att fotografera just vid det tillfället eftersom vi bara ska gå till affären fram och tillbaka.
Man kan säga att i och med att jag bär med mig kameran så är hjärnan på stand by. Vilket gör att jag då och då studerar hennes beteendemönster med kroppsspråk energi och humörsvängningar. Alla de olika sidorna berättar en massa om den här lilla människans naturliga personlighet. Då och då ser jag något som jag tycker skulle vara en beskrivande bild. Kanske missar jag just det tillfället men har noterat att jag framöver kanske kan vara med på noterna då det framträder igen.
Den undre bilden blir en häftig sammanfattning av hennes dansande själ. Tagen på en studentfest strax innan gästerna anländer. Denna bild kommer definitivt få representera henne vid 4 års ålder i stort format på väggen hemma!
Fotograf Marcus Johansson
Ps.
När hennes mamma såg bilden lyfte hon telefonluren och bad om att få köpa en förstoring för väggen 🙂
