En liten berättelse kring bakgrund och utövande:
Min kamerateknik med rörelseoskärpa och panoreringar tog sin början på allvar 2008 efter att jag under tid konstaterat att kameran vanligtvis inte kunde leverera det jag såg och upplevde just där och då. En insikt som blev snabbt påtaglig genom Gatufoto. Mina tankar från gatulivet kretsar annars mest kring det där vardagliga som man nästan aldrig stannar upp och reflekterar över. En bild som inte har något särskilt men som säger allt för att försöka beskriva med ord vad jag söker åstadkomma. Det är för er information ofantligt svårt att använda rörelseteknik medvetet för bilder i ögonblickssituationer och en total lycka då det fungerar. På det hela taget gör jag ca 50.000 bilder per år varav ca 7 får mitt leende att växa från öra till öra bara för att ger er en idé om arbetet bakom varje lyckad bild.
För att återgå till kamerateknik med bild-uppbyggnad så fann jag det frustrerande och bestörtande att mina bildidéer inte motsvarande det kameran levererade. Jag blev besatt av kunna sätt fingret på vad som gjorde skillnad och framför allt hur jag skulle manövrera kameran så att den levererade enligt plan.
Beslutet var fattat jag kunde inte längre föra ett bildspråk som inte överensstämde med vad jag såg och ville förmedla.
En månad i Paris gav mig möjlighet att fokusera med full koncentration på uppgiften. Fotoövningar från 9 på morgonen till 21 samma kväll. 39-46 tusen steg blev det varje dag i olika miljöer för att finna ut kameratekniken som ligger till grund för att nå mina högt ställda förväntningar. Från ca 27.000 bilder lyckades jag sedan sätta fingret på rätt mycket kunskap beträffande komposition och kamerateknik från Gatan. Dock bara en handfull bilder som tog tag i mig med den där extra kryddan bestående av känsla, närvaro, kroppsspråk, uttryck och stämning. Lägg sedan till passande ljus, händelse-timing och något oväntat så doftar det en 10 poängare!
Efter 6 månaders analys av materialet stod det klart för mig -trodde jag. Det kom att ta 7 år (ca 350.000 bilder) ytterligare för att bli så pass säker att jag kunde använda tekniken i min yrkesutövning.
I skrivande stund består mina bilder av kamerateknik som till sitt yttersta tjänar motivet och bildberättelsen med bibehållen fotografisk trovärdighet och verklighetsförankring. Då och då svänger jag till det med mitt konstnärliga intresse eller att bilden från gatan är helt unik i sitt slag och kallar det för Street Art. //Marcus – icepic Fler bilder…