Att fotografera porträtt i olika miljöer är klart inspirerande och lika utmanande varje gång. Miljöns utformning, befintligt ljus, skuggor och färger.
Sen skall man försöka passa in människan med hållning, uttryck och rätt placering kompositionsmässigt så att allt harmonerar och skapar en trovärdig helhet.
Ens egna ursprungliga idéer behöver nästan alltid tummas på om man inte känner modellen från ett antal tidigare plåtningar. Och jag antar att det är den dynamiken som gör det så vansinnigt spännande varje gång och känslan av att vara total nybörjare gör sig påmind på ett behagligt sätt i en skarp situation. -Ja det där låter, Men jobbar man med en ovan människa så är det där man måste befinna sig för att förstå och tillsammans kunna skapa intressanta porträtt. Sådana porträtt som berör närhelst i tiden man betraktare dem!