Så här under Julhelgen fotograferar jag nästan ingenting. Det är skönt för knoppen när kameran ligger still för några dagar trots att den är med för det mesta om och utifall lusten griper tag i en.
När jag funderar över saken så är det verkligen inget som jag förutbestämt, utan något som bara har fallit sig naturligt och tittar jag tillbaka i arkivet så är det väldigt få bilder från den här tiden många år tillbaka.
På tåget tillbaka från Linköping händer det! Fotosuget tar över och kameran ligger i ryggan, utan att tänka mer på saken besvärar jag min medresenär för att komma åt väskan.
Med kameran i handen känns det tryggt igen 🙂 Jag ser mig ivrigt omkring för att besviket upptäcka att det inte finns något överhuvud taget att fotografera där i vagnen. Jag lutar mig tillbaka och funderar igenom mitt kreativa register men inget av kriterierna kan uppfyllas för att i mina ögon kvalificeras som ett spännande foto. Rastlöst börjar jag istället att leka med kamerateknik medan ljuset där ute falnar och plötsligt ser jag något som jag inte sett tidigare, en bildidé föds och jag börjar bearbeta komp och teknik för att skapa en helhet som jag kan återkoppla till, förstå och vila mina hungriga ögon mot.
Se den gärna större under Relaterade bloggbilder här i högerspalten!
Fotograf Marcus Johansson