Kommer jag på mig själv med att tänka. Det förefaller ju inte så konstigt med tanka på vad jag fått lära mig om just den här vändplatsen i Västerås.
Inte heller kommer bilden för den som är hemma på platsen att var ett dugg konstig eller svårbegriplig. Men som foto i ett projekt för utomstående är idén att vändplanen på något sätt skall om möjligt engagera betraktaren till djupare förståelse och intresse.
En mötesplats har ju sina minnen och associationer för den som använt den. För att engagera utomstående betraktare och påminna om platsens vikt och historia vrider jag horisonten och får marken att komma upp ur något som annars lätt blir platt och statiskt.
Här försöker jag få igång minnen och associationer samt lämna plats för egna tolkningar utifrån den information som betraktaren kommer att ha läst i samband bilden.
Fotograf Marcus Johansson