Väcker ju alltid en rad frågor som behöver övervägas och fatta beslut kring.
Den här bilden kanske förfaller spontan som att fotografen bara lyft kameran då det dök upp en frän sportbil på gatan där du råkade befinna dig. Den tolkningen eller sättet att dokumentera skulle kunna gälla även för mig om jag flanerade runt på plats med sällskap som inte var med för att fotografera. Bilden ovan skulle dock aldrig se ut som den gör i annat än att kameran gjorde det felaktigt med för lång slutartid till följd av den skuggiga miljön och att jag hade turen med att autofokus landande på bilens främre del som lika gärna kunde blivit den bakre eller mer sannolikt helt oskarp.
För den entusiastisk och medvetne fotografen ter sig alla fall mitt tankemönster inför händelseförloppet så här:
– Frän miljö som borde kunna leda till någon bild.
– Den konstnärliga väggen är i vilket fall som helts en bild man vill ta med sig hem.
– Så vi börjar där genom att betrakta väggen med rådande ljus och alternativa kameravinklar med varierande kompositioner. Jag kommer i varje fall aldrig bli nöjd med en enkel bild fotograferad bara rakt på.
– Mycket folk/turister rör sig framför och ställer upp sig för fotografering med väggen som bakgrund. Vilket kan bli tålamodsprövande om du bestämt dig för en ren bild som visar målningen. I min värld så började jag med en ren väggmålning -check och pliktskyldigt i viss mån. Målningens färger och mönstersymmetri gör sig utmärkt som bakgrund eller en del i ett för mig mer meningsfull berättande bild av plats och miljö.
Nåja, Väggmålningen gjord – check och förmodligen inget jag någonsin kommer att visa men jag gjorde alla tänkbara vinklar och förstår nu bättre hur jag bör förhålla mig till den då den istället får fungera som en bakgrund för ett mer levande motiv. Det verkar som att varenda asiatisk turist här i HK besöker väggen för att få mig sig en selfie hem kanske någon karaktär där som tilltalar mig? Under tiden jag funderar och ser över alternativa möjligheter passerar det en hel del fräna bilar som gör sig riktigt bra i uppförsbacken eftersom det är enkelriktat. Jag gillar bilar och för mig handlar det inte bara om karossen utan också om upplevelsen att sitta bakom ratten, känslan av att dundra fram med ett lätt tryck mot gaspedalen som gör att hästarna skjuter på så det känns i magen.
– Saken är klar och så får vi se om jag med rätt kameravinkel och höjd gentemot bil och bakgrund kan pricka in fart och rörelse med hjälp av panorering av kamerahus och samtidig rörelse med zoomringen på objektivet eftersom motivet inte går att fota från sidan utan kommandes mot mig.
Resultatet blev hyggligt och bra mycket mer liv och känsla jämfört med en frusen knivskarp bil som blir mer platt och statisk. Följebilen nedanför tillför också spontanitet samt förlänger linjen och blir en bra referens som bidrar till att lyfta fram sportvagnens design och framfart i jämförelse.
icepic – fotograf Marcus Johansson
Ps. Jobbar du hårt och fotograferar medvetet så lär du dig så mycket mer längs din väg. Tur behöver man då och då när det gäller gatufoto eller spontant fotograferande som ändå föranleds av dina uppkomna bildidéer som ställer prestationskrav.
Min tur i den här bilden är den vita lacken på Lamborghini´n samt ljus lack på följebilen. Annars hade jag nog bara slängt bilden 🙂