Fotografering är ett spännande sätt att kommunicera. Språket är stort och omfattande men å andra sidan globalt. Det finns så mycket att lära kring hur bilder skall göras. Vad är bra? Vad är rätt? Vad är generellt gångbart? Hur gör proffsen? Varför får jag inte till det enligt önskemål? Hur mycket måste jag kunna eller lära mig och hur lång tid tar det? Går det att lära sig även om man är helt ny och saknar konstnärlig ådra?
Frågorna är oändligt många och enligt min bedömning konstanta. Dom tar bara ny form. Skulle jag börja från början på nytt med det jag vet och lärt mig under dryga 40 år. Så skulle jag nog börja baklänges med att försöka förstå vad det är jag vill visa och berätta. Detta skulle inte fungera då jag var tio år gammal och använde kameran för att visa vad jag sett och upplevt genom dokumentation. Bilden fungerade mer som ett bevis och underlag till min muntliga berättelse. Som T ex. klassresan till Gotland i sjätte klass där alla blev klart imponerade och tyckte det var jätteroligt att få ta del av storyn som helhet.
Att lära sig tekniken går ju relativ fort om du bestämmer dig för att lära dig detta på riktigt. Jämför med glosorna i ett främmande talspråk så är det här gjort på en bråkdels sekund. Utan denna plattform kommer du inte vidare så enkelt är det med den saken.
Med detta avklarat börjar det oändligt roliga med att förmedla och berätta i bild. Låt din personlighet och uttryckssätt guida dig med hur du vill framföra det. Till skillnad från somliga konstnärer som skapar och överlåter helt till betraktare att förstå eller inte, Så används fotografering mer till att förklara och tydliggöra budskapet för andra så att dom vill da del och känna engagemang.
Här är ett exempel på hur jag fotograferade kyrkan i två variabler. Bilden överst är fotograferad enligt det jag såg. Bilden nedan motsvarar istället det jag kände och upplevde. Klicka upp bilden som stor för att kunna bedöma skillnaden. //Marcus – icepic
