Fotografera porträtt på fräna platser är bara så kul!
Utmaningen ligger i att låta miljön lyfta porträttet. Det verkar så självklart och naturligt då man befinner sig på plats och föreställer sig de färdiga bilderna. Inspirerad och upprymd av skaparlust glöms ofta bakgrunden bort då man väl har modellen framför sig redo för fotografering. Andreas vår speciella modell här i bild tar för sig och äger med sin tuffa outfit och starka uttryck. Fotografens fokus flyttas från miljön till att bara se modellen. Då gäller det att komma ihåg att titta på hur bakgrunden passar in genom att se förbi modellen. Inte så enkelt har jag med åren erfarit och inte så självklart att lära in eftersom fokus också vid analysen reduceras till att handla om porträttet gör sig bättre eller sämre beträffande uttryck i den färdiga bilden. Bakgrunden blir åter helt sekundär. Detta är absolut inget konstigt eller nytt och gäller precis lika mycket bland fotografer i yrkesledet. Modefotografer till skillnad brukar dock vara extremt duktiga på att väga in porträtt i miljöer för bildens helhet.
När du väl bestämt fotograferingsplats och hur bakgrunden gör sig kontra modellen ställer man sig frågan vilket skärpedjup som fungerar? I denna bild är bakgrunden väldigt brokig och klart påträngande. Färgerna som går igen lyfter helheten. Tatuering och graffitin går ihop men det är på gränsen till att alla intryck skapar mer konflikt än harmoni. Valet blir därför ett kortare skärpedjup som isolerar människan från bakgrundens röriga mönster. Ett längre skärpedjup skulle med säkerhet gör bilden mer svårläst. Modellens uttryck understryks här av bakgrundens brokighet. Ett lugnare uttryck med mindre energi skulle antagligen göra bakgrundsmiljön negativ. //Marcus -icepic